Som skopade alltet en handfull av våra sinnen. Förvandlade dem till glas i många färger och lät solen bryta deras isolering. Så var morgonen bland mull, berg och sten. Sinnlighet och galenskap spritt lika. Och med hatten i handen står trädgårdsmästaren i tankar över detta himlaspel. Inte klokare än förr bara med nya frön i sina fickor.

(Note to self: prokuratorn saknas)