och han hör rösten viska

förringa ej dig själv
ditt själv
med dig själv






tala till mig
i vinden

tala till mig
vagga mina händer




förlist är båten
guppandes
i stiltjen
av

storm



tala till mig
jag är bladet

vilket förliste
näri

det

trädet


släppte mig





han hörde bladet tala
makaren vilken rörde vid trädet
trädet vilket gav honom
båtsmakaren
skeppsmakaren virke till båten till skeppet
han lyfte bladet ur stiltjen av storm
gav makerskan bladet

hon sömmade segel
i dagarnas nionde in i sjunde segel
bladet andas skinande vitt
fylldes med vind till seglarens färdväg



seglaren
en stormfågel
svarade makarens stämma
svarade makerskans stämma

så seglar de till ön
vilken bär namnet origo




det
är ej
strunt




i hjärtat
bär

denna man
drömmar




minns grinden
minns

fläkten



mannen beger sig till
bergshamn

gives koppar
driver
i eldsglöd




beger sig till
brunnen


kysser myntet med viskningen
kommen ur dröm



myntet
gives till
brunnens
eko



ekande
eko




i den stunden skingras
molnen