*Medan snön lossnar från träden
griper en fågel tag i dess gren
de stirrar på varandra flingorna
och tänker att vingar är bra*







Promenerar på månen och nynnar på en sång
den handlar om en plats
oändligt långt bort


Min röst studsar runt bland sovande städer
ekar bort och försvinner
är som när salongen stänger och släcks ner



Lysknappen i trappuppgången vibrerar när hennes fingrar trycker på den
ljus uppstår och marmortrappan uppenbarar sej
hennes steg är fjärderlätta och nästan svävar



Framme vid dörren suckar hon. sedan försvinner hon in genom den.
snart slocknar ljuset igen.
utanför väller trafiken







*Och vid dungen har all snö redan smält och blivit is
och fågeln kanske är en av alla de som ligger i ett streck över himlen
lämnar platsen ikväll*



(C) Lars Gullberg Poet och Austronaut