skimrande låga


omsluter hennes öga





bunden
är hon

vid stolpen
utan grenar



de kört ned i kullen
av deras egna trasselkvistar


hon upplever deras hjärtan blöda





skimrande låga
omsluter hennes öga




vit följer hjorten
vägvisarens hand




snäckan kommen
ur havet andas
flodens närkomst




hit leder du
de hungrandes hjärtan


så är
vår allomvilja




släporna följer
mjukt marken


ringlande
vänder de ansikten in i skogslä


slätten har de bäddat in
med sina kärlekstäcken




far

väl

folk av visshet




vi höljer er
i kristallfärdernas klarhet

vi inväntar er återkomst



folken lyssnar

släporna följer mjukt
in i vinterbruk




eldarna
brinner höga inatt


vit hjort
bär dem i kronan