i detta ark
lades
ett

frö


ur detta öga
steg
ett

strå

av detta strå
gives
ax


axlar
är

alarnas
stämmor

stenar sköljer händer
i havsvindens

stigandeandning



gav



han gav henne

det
vackraste

den tystnad vilken ej stör tystnaden

däri flätades
deras fingrar samman

förenades
ögonoceaners


följande
svar

hon gav honom
det vackraste

samhördhet



mjukt


mjukt faller fingrar in

ryggen
en orgel

vari märgen strömmar
belivande

livgivande


signaler
är röken vilken stiger


ur kronan

ser du stavelserna
vind drivaren skänker

prärien är ett öppnat segel
bufflarna

bugar inför hennes skönhet


folken
rör varsamt fingrarna

över pipornas
tongivelser