Ibland. Måste man gå kort för att komma långt. Som ut genom dörren till sin trädgård där nornorna slagit upp sina tält för att väva, livsvävar och sagosånger. Jag sätter mig i tysthet, med ryggen mot bark och fötterna i gräset och lyssnar till min egen väv med sorger och glädje lika. När jag vaknar är trädgården öde. Men väven har de lagt omkring mig. Och den mjuka värmen av liv.