En slocknad låga.
En skuggbild.



Där bildades en gas som blev vi



En energi
som når hit



En bit bort. I fjärran.
Kanske en skådeplats.
För dessa



Vem vet.



Så lite tid av öppnat öga ändå
Masserar tanken och likt en vit fjäder som dansar



och dagen den mörknar
nästan lika fort faller den ned i din handflata
Den mörknar.
Fjädern om din kind



Det är så vattnets vågor
rullar fram och åter.



Bara här hänger istappar ned från taken.
fast i månader
De hänger och ögonlocken hänger.



Som en hängbro mellan himmel och jord.
Hur den stannar där som ett kvarglömt vykort
i brevbärarens väska



Timvisarens dimljus
pressar dimman tillbaka.



Ovan flaxar fågeln
lämnar fjädrar
och bildar ett fruset landskap runt sej
rakt fram reser sej husen som ett ljusskepp
av fönsterlampor.
och försöker bona om sej


Natten runtom
flämtar av liv så



ekar av spridda röster
och fotsteg i tunnlar.



Trappor som ringlar sej upp för kullarna.



Morgonen som är vindstilla
har varit så långt borta i natt



jag kan minnas fragment av bilder
i mitt huvud.
Det var aldrig som det var tänkt



Jag drar isär gardinerna än en gång.
tror mej uppleva något nytt denna dag