Natten seglar in och lägger sej tätt intill.
Den frusne hinner fram innan porten slår igen.
Hon är ung och oförstörd,
inte många nätter har fallit över henne än.
Endast Stjärnstoft som glittrar i hennes hår
och liknar snöpärlor



Längre bort vid en avgrund har så många fallit.



Den här stranden går ut mot vattnet,
dit har ännu inga vågor nått fram och sköljt över hennes fotavtryck.



Hon har pyntat enkelt en kartong som bord och ett svart skynke över. skona är blöta men torkar. Det surrar svagt runt.
golvet är hårt att ligga mot men duger för stunden. i taket hör man ugglor viska. De viskar ömt medan ögonlocken faller




Lysrören släcks




man hör en hiss som trycks upp
bränd stearin lossnar från hennes kind och någon stökar runt
en skepnad en svart gestalt som sjunker ned




hon mumlar vill komma inpå som för att vilja bli omfamnad.
Någon att få känna av.
Detta hus gömmer så många famnar som gömmer så många ensamma.




Morgonen seglar ut och sprider sina ringar på vattnet.
sedan står den där som ett ljusskepp och lever ut sitt öde
Alla vi åker med åker runt runt detta solsystem



Gatan den är full av julgranspynt och i hörnen står tomtar och säljer bingolotter.



Det är som vanligt
det är så här det är
vid denna tid
då man behöver någon.



''Någon att kännas vid."