Skuggorna antar gråa märkliga konturer,
växer till nästan mänskliga figurer,
vandrar över bergets sten och gräs,
blir aktörer i skuggornas teaterpjäs.

Scenen kantas av enarna som en del av publiken
en förnimmelse av grekiskt drama under antiken
som på berget spelas upp med sitt tysta bildspråk
i fonden fjärden med solens glittrande penselstråk

Dess strålar har smekt oss hela dagen
gett oss en så fin färg åt anletsdragen
alltför fort gör nu solen sin sorti
men det till ett storslaget måleri
för nu är det dags för färgsymfoni
med naturens egen läkande terapi.

Havets vågor är blåa till nästan turkosa,
horisonten är som målad i rött och i rosa,
där solen försvann syns himlen i lysande gula nyanser
nu stunderna för kärlek och för alla känslor i romanser.

Nu som vackrast är tid för dagens bokslut
men färgerna mattas av, de liksom slätas ut,
därnere på vikens vatten, dolskt skimrande syns båten,
det är som om gud strukit sin pensel över grannlåten.