Farfar Måne är full
Han släpar buken
mot bergsryggen framför mig
In i klotet kliver en silhuett
följt av tre mindre
Den större sätter sig
sträcker halsen mot gubben
och gråter
långa utdragna toner
De små dansar kring sångaren
Blå sorgsna toner
rinner ner i dalen
Jag håller andan
darrar lätt av spänning
När sången slutar
kliver vargfamiljen
ut ur lyktan
slukas av nattmörkret
Farfar ler förnöjt
släpper taget om berget
Jag ryser långt efteråt
av lycka
Lycka att ha mött
naturens bluesdrottning

© Kjell Åhsberg