Blommor med ursprung från Stavanger till Kiev avslöjade att någon gjort en fribotanisk resa och återvänt med en samling av färg, dofter och prakt. Dofterna var lika underbara som blommorna. Ljuset som samlades mellan trädgården, den runda poolen och det vitkalkade huset dyrkade sommarens solar och årstiders skiften.

I århundraden hade denna plats kikat fram från sin lilla kulle och följt världens rörelser och människors öden genom goda och dåliga tider. Mellan två äppleträd hängde en vacker hängmatta i rött och vitt. Ett stort och smakfyllt inrett uterum mötte de som tog vägen genom den på längden utsträckta trädgården.

Tallander häpnade när de båda poliserna tog ett steg in genom den vita grinden. -En sån trädgård och en sån jävla fet kåk..skulle min fru velat ha..Då hade hon djävlar aldrig lämnat vare sig mig eller klagat och hackat. -Vad kan den va på? Sa berg och kliade sig efter att en svettdroppe sökt sig längs kinden mot hakan. -Va? Tallander tittade på honom...-vad då "på"?...-Ja, storleken för fan!

Med blotta ögat försökte han sen göra en öppen beräkning av ytan och storleken på fastigheten och dess omkringliggande trädgård med pool och allt annat perfekt och underbart helvete runt ikring dem. Även om de båda kände det med eller mot sin vilja så fanns här ett lugn de sällan i livet känt av.

Plötsligt stod hon bara där mitt i trädgården med långt mörkt hår och mörka solglasögon. Hon var insvept i vad som liknade en sari i gult och svart som gjorde henne än mer kvinnlig om det överhuvudtaget var möjligt? Hon var verkligen vacker.
Berg stelnade likt en grekisk pelare av frusen gåvodikt till det kvinnliga könet när han chockerad upptäckte skönheten som nu fick trädgården att framstå som än mer underbar.

Tallander fattade sig snabbare genom hårdtränad cynism och medelålders brist på romantisk dröm-koma. -Hello, sa kvinnan på en väldigt engelskfärgad danska, -Jag heter Mette Friis och ni är?
-Tallander, från Malmö-polisen, -Jag hoppas vi inte är för tidiga? -Det är trots allt bråttom, sa han med ett öppet ansikte av osäker men kontrollerad förväntan. Hon log tillbaka och tog av glasögonen. Ögonen glittrade och kunde mäta färgen på riktiga kastanjer.
På något sätt väntade han in den här hmmm, varelsen framför dem, utan att veta riktigt varför. Känslan sa honom att den vanliga stressen inte trivdes här och att förhörsteknik skulle likna barnslig nyfikenhet.

Berg som nu återkommit från de grekiska öarna gick kvinnan till mötes med förundran och en form av tyst respekt han inte visste att han hade.