Regnslasket frös på de kalla gatorna och dimmor i slottsparkens trädkronor försökte dölja den frusna silvermånen. Kalle vinkade på avstånd då han såg två mörka gestalter han väl kände igen. De vinkade tillbaka där de stod vid elden, runt den gamla kanal-tunnan. Jens och Tompa hette ölgubbarna som hoppades komma in till kyrkans natthärbärge, bort från kylan och frosten. Att ha en riktig bostad eller en mage som inte var hungrig, var sedan länge en bortglömd dröm.
-Hej Kalle-pöjk! Så fint klädd du är i afton då? -Ja ja sa Kalle det är Julmiddag i salen på kasinot och sedan kanske jag kan hämta några slantar vid pokerborden? -Här Gubbar, sa han och lämnade över en stor kebabrulle och 4 öl. Gubbarnas ansikten lyste plötsligt av ett konstigt sken i mörkret. -Ta hand om dig Kalle-pöjk! De såg honom gå mot Kasinot och försvinna in i parkens grå mörker.
En sommarnatt för länge sedan, tog dessa gubbar hand om Kalle som då blivit misshandlad och slängd in bland skittunnorna vid Malmöhus renhållning. Omtanken växte och de hjälptes åt lite då och då. Kalle var av en god sort, det var gubbarna alldeles eniga om.
Han kände sig högtidlig när dörrarna till Casinot öppnades. Den stärkta kostymen, slips med nål och ljuskronornas varmgula sken var lika stämningsfullt som dess underliggande syfte inte var. Julgarnityret var avsett för trogna spelberoende, människors frusna ensamhet under julnatten och de glupska yrkesspelande vargar som kommit för att fylla på sina konton. Julmaten var utsökt och då han efter maten, fått den goda varma glöggen och två snabba bourbon innanför västen satte han sig tillrätta där korten strax skulle fördelas och livet började.
Mitt emot honom, bakom dealern, var de stora fönstren mot den kalla parken och hela världen utanför. Utsidan av fönstrets kanter täcktes av månens silverfrost och han fick en plötslig känsla av förunderlighet och mystik. Det kändes som om han kunde resa över hela världen likt den dröm han länge haft. Jens o Tompa var på något sätt nyckeln men han förstod inte riktigt hur.
Korten delades ut och växlingen låg på 14000 i de marker han hade. Vissa ansikten som nu riktade sin giriga närvaro vid bordet var etsade i hans minne. Förluster kunde täckas men det var svårare med dessa lytens underliggande fulhet som vid vinsternas girighet, överlägset log och av någon anledning alltid kränkte de förlorande.
Small och big blind..lades till äventyrets början och en fet man med godmodigt och intränat falskansikte satsade 2500. En av lytenas ful-ansikten synade med övertygelse och med en korg på kanske 80000 framför sig.
Kalle tittade på korten..hmm 2 damer. Osäkerheten kändes stress-kön på Ica, som torka i halsen och han drack av glöggen. Ytterligare två spelare gick med, två äldre herrar med stora whiskyglas. Hans blick drogs på något sätt mot fönstret och det hade börjat snöa ymnigt utanför. Plötsligt såg han Jens och Tompa vinka till honom och de hade varsin dam i handen, spader och klöver, det var dessa han fattades och han hörde sig själv säga, -all in! Han föste in de 14 han hade direkt. Aldrig tidigare hade han känt en sådan övertygelse och han kunde känna värmen från elden i parken där gubbarna satt. ytterligare ett fulansikte och den fete synade honom utan att tveka. Korten lades upp och det kom ett ess en tvåa och en dam. Check följde och..Då planet lyfte från Kastrup somnade kalle i flygstolen och Jens och Tompa på härbärget med varsitt gult kuvert, märkt God jul önskar Kalle!