Hela rummet glöder
själv är jag still. En stjärna dricker trolldryck bakom tavlorna bakom din rygg
En insekt kommer smygande över golvet med en skärva av mitt blod framför dina fötter.
På väggarna rinner förväntan i darrande stråk som mascara på min kind. Och jag gråter en skvätt och fattar ingenting.
Du vet allt men du är också blind. Du vet inte att rummet rör sig när du kliver in. Att allting lever och att jag inte fattar någonting.

Om jag kunde prata skulle jag förklara. Måla det med ord. Men mitt inre är en låst batong som vrider mig om natten.