Saknaden övergick i mörker. Ett lätt flortungt regn. Hinna.
Något som ströp allt tillförsel av hopp, tror jag.
Dog eller glömdes. Snarare.

Din varma kropp och den underbara sången. Jag dör när jag tänker på det. Var så sjungande medan livet pågick. Allt. Som om det vore en dröm.

Och nu? Vad tänkte jag på?

Kanske vägen och husen som sprang förbi.
Kanske vitsippsdiket. Våren kommen. Jag trampade. Kanske gruset. Måndagen. Varje lördag. Eller musli. Kanske plattorna i kors. Eller isär. Den mörkblå himlen. En rosa sol. Stickstrålar. Salut. Innan en födsel. För alltid.

För alltid. Och aldrig.
Helt och hållet.
Som vanligt, helt.