Mörkret kommer fort med ljusets hastighet och pjäserna
flyttas när ingen ser alltmedan dagen är någon annanstans, likt en tanke på annat håll, mellan nu och då, utan avstånd, som en utsträckt hand lätt kan greppa. Ljusblänk som flimrar nästan obemärkt, men ändå förnimbar och tydlig när dagen gryr, men ändå flyktig när du försöker fånga den med dina tomma händer.
På väg mot ingenting.

Du blundar och längtar efter känslan som du vill ska omfamna dig tills du inte längre får någon luft i livets släpande svarta dok likt en skugga. Den stora världen som aldrig tar paus och glupskt sätter tänderna i bleka oskyddade själar, vilket mörkret förnekar förföriskt med sina tricks. En älskarinna du inte i första taget
överger, men du vet inte om det är hennes kyssar eller smek som får dig att närma dig hennes grotta med din vandringsstav, eller om det är din känsla av ensamhet.


©DrZappa