Trappan, som tar mig ner till salongen, går i vid båge med förankrad persisk matta över varje trappsteg. Passerar gamla välbekanta porträtt av mustaschprydda herrar. Kultiverade och bedragare. Nere vid salongsdörren väntar Doris otåligt. Noterar att jag inte knutit flugan. Ordnar det med sina flinka fingrar. Huskatten Astrid Trubbnos dyker upp och stryker våra ben iklätt sitt röda halsband och ljudande pingla. Jag noterar levande ljus i lampetterna som är tända. Likaså kandelabrarna på pianot. De tunga gardinerna är väl fördragna. Par om par.
Runt det dukade bordet, förankrat mitt i salongen, cirkulerar de inbjudna gästerna, hungriga, angelägna om att få inta sina platser.
Klara Matilda med fader Klas, tant Frida och Tage. Fru B och Herr D. I ena ändan av bordet har jag Doris till bords, kvällens värdinna, som är en aning spänd. Och vid hedersplatsen, vid andra ändan, ämnar kvällens jubilar, faster Karin trona.
När väl alla är på sina platser höjer värdinnan Doris sitt champagneglas och de andra följer efter, blickar korsas över bordet, signalerar att festen äntligen kan börja. Och plötsligt ses sillsorter och nykokt potatis fylla tallrikar, mörkt bröd beredas med smör, supar slås i, även mörkt öl. En konstpaus uppstår, och följs av ljudet från bestick mot porslin. Ingen förmår att ta till orda, då maten må tysta mun. Efter några minuter avbryts så ätandet, då ett klingande glas får alla att titta upp, blickar riktas andaktsfullt mot fader Klas som ler välsignande, som stod han i predikstolen: Skål kära vänner! och ett unisont svar far över bordet, huvuden böjs hastigt bakåt åtföljt av ett frustande -aaah! Servetter plockas upp från knän, sveper över munnar, och ätandet återupptas med påfyllda tallrikar av revbensspjäll, Jansons frestelse, köttbullar och rödkål samt mer potatis. Snapsglasen påfylls. Fatet med den uppskurna skinkan går varvet runt. Likaså fatet med gravad lax.


©DrZappa 2022