Du har ankrat i mitt hjärta.
I det djupaste djup av mina kamrar,
fäster ditt ankare i mitt hjärtas botten.
Där har du slagit rot och vägrar att ge dig av.
Som en galen, en besatt och fullständigt intagen,
naglar du dig fast i mitt sinne, mina tankar och mitt varande.
Önskar ett avslut, en avgrund och att du ger dig av.
Skriver mitt bokslut! När iordningställer du ditt?
Du har förankrat dig, förskansat dig och barrikaderat dig, i mitt innersta inre.
Du plundrar mig på min själsförmögenhet,
och jag ber dig, innan jag fördriver dig, att ge dig av.
Jag ber böner, att lämna mitt hjärta, mitt sinne och mina tankar ifred! Lämna mitt varande helt och intakt!
Jag behöver inte dig!
Jag behöver inte det här!
Lätta ankare, och ge dig av...