Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

DU KAN INTE SLÅ MIG, DU KAN INTE SLÅ MIG

 

Envetet

rinner

dina ord

 

väter

mitt ansiktes

fasad

 

jag betraktar

läpparnas

svada

 

blundar

obemärkt

seende

 

stänger

öron

ohörsam

 

svävar

till strandens

trygghet

 

kluckande

stillsamma

vattensång

 

solglitter

leker

tafatt

 

utbredd

filt

av lugn

 

täcker

mitt inre

kaos

 

kroppen

sitter

på stolen

 

när

slagen

faller

 

Men jag är inte där

 


Fri vers av Elisabeth Nilsson VIP
Läst 168 gånger och applåderad av 12 personer
Publicerad 2014-11-11 17:54



Bookmark and Share

    Dan Myrbeck
Stark, berörande.
Bra.
2014-11-13

  Lars Hedlin
Berörs inom....
2014-11-12

  Valter Örn VIP
Starkt uttryckt; undantryckandet av smärtan genom att tänka på en härlig sommardag vid stranden. Detta är ett sätt som man kan ta till vid många av livets smärtsamma situationer.Lyssna på reprisen av Kropp och själ i Radions P1 11/11: Tema Acceptera smärtan.
2014-11-12

  bittemi VIP
Starkt om att vara skyddslös och utsatt
2014-11-12

  Petter Wingren
Skyddet kring jaget är frånvaro
2014-11-12

  Angel of love
Texten berör djupt.
2014-11-11

  Connie
Starkt och genomträngande! Får mitt hjärta att brista!
2014-11-11

    ej medlem längre
Att mitt i krig och kaos finna sin inre plats att gömma sig på. Starkt men sorgligt att det ska behöva vara så.
2014-11-11

  Marita Ohlquist VIP
Ryser av obehag!

Att inte vara "närvarande" är ett sätt att överleva.
2014-11-11

  Tess74
Så starkt och naket om det brutala
2014-11-11

  Oscar E Quinn
Vem är det som slår dig! Låt mig slå den jäveln med ett baseball trä!!
2014-11-11
  > Nästa text
< Föregående

Elisabeth Nilsson VIP