Som ett barn
som skrek
och kastade
ut alla skärvorna

Sedan släpar man på det som är kvar
efter sej resten av livet

Jag är vacker
Jag är gammal
men ung än

jag är döende
Jag släpar på dej

vägrar släppa
så fri

snart andas något större
men vi är kvar
allt är borta

försöker hålla fast vid varann
i den öde sjön du vet
stavar till sjö

jag somnar aldrig
jag bara sover
ställer klockan
vrider huvud lite
faller aldrig´
har du fallit
tappat bort något
frågat efter vägen
där utanför
ifrågasatt ditt namn
ditt
känt förtvivlan
och ensam
invid dej

inuti ditt hjärta ditt ensammaste hem
kanske den dag när du ska dö
först då

föds något

Puss o kram kärlek

Lars Gullberg
punkare konstnär och människovän

äh ja ska inte skriva när ja
är berusad
men okej det här får duga