Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En dikt om kärleken, förstås, detta alltid återkommande tema. Kärleken, till min man, han jag alltid vill vara nära, nära...


Du och jag, som är ett vi...

Närhet. I närheten, av att vara nära.
Och om, på nytt, förbi, tillbaka och åter. Till dig.
Ständigt i retur.
Önskan om att alltid vilja återkomma. Till dig.
Här, på den här platsen, hos mig, tillsammans med dig och
i detta sammanhang i ett hängivet närvarande, eldar vi på kärleken och glöden.
En önskan, en bön, om att undslippa ensamheten, besannades och vi har varandra.
Vi fann varandra och i sagan är det allt vi har.
Du och jag, som är ett vi och vadhelst närsomhelst är längtan alltid som störst.
Och dessa frågor som aldrig upphör, med rädslan som närmaste granne, duger jag, finns jag och vill du?
Och det som var, det som är, vad och vilken.
I ständig påverkan av förfluten tid, i ett nytt nu och nu, för alltid förändring i tvåsamhet, i närheten av att vara nära.
Dig.

Väl Mött / Janne




Fri vers (Fri form) av JanneArthur
Läst 260 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2014-11-16 16:24



Bookmark and Share


  Teresia Ridell
Så varmt och fint. "Och dessa frågor som aldrig upphör. med rädslan som närmsta granne, duger jag, finns jag och vill du ?".
Starkt och "mitt-i-prick".

(underbar bild dessutom:) !)
2014-11-16
  > Nästa text
< Föregående

JanneArthur
JanneArthur