~ Del 1 ~

Låg i min säng och lösgjorde hemlighetens nystan
Skrev ursäktens början i barndomens tårar

Ville nå fram som vän
Men Ingen gillade och ingen förstod

För komplex
Måste Raffinera det missförstådda

Samlade gårdskvistar
Lind, ek och tall från asfalt och sandlådor

Pinnarna skulle förklara
De pekade raffinerande åt alla håll

Utbredde mig längtansfullt förbi Gökboet
Alla bara sprang

Misstänksamt pekandes i huvudskakande skratt
Bakom orubbliga murar, trodde de 

Jag växte till en piskande orkan, rädslan i köttstorm
Grabbade tag i murarnas Kant och slet ursinnigt ner landet

Plötsligt, de i poesisalen fick nog
Indragen, lugnades jag i rofylld anda med Löftets gåva

Våld utlöser elak njutning som äter i havande hermafrodism
Lugn föder Lugn, uppdämt inför knoppsbristande tömning

Hittade aldrig tillbaka till början, domen, åtsatt redan som barn
Inte längre min, numera aldrig någonsin

En God Morgon, ja drömmen ledde hit
Låg en stund kvar i min sandiga säng med en skara kvistar

Sanning, minnen och verklighet flöt samman i kaffet
Jag tog en klunk och kissade ut minnen, förstod jag

Valde
Kissade mer tills jag naturligtvis kissade ut mig själv

I toalettstolen växte jag omedelbart
Förkroppsligade skönhetsidealet, naken som nyfödd

Gamla minnen var mitt fostervatten
Jag drack det inte igen

Arketypen log tillbaka i spegeln
Muskulatur spände under solbränd hy och blonda lockar

Jag var medveten som själen, djurisk som en ekorre
Mitt väsen intog den ariske statyns posé med diskus

~ Del 2 ~

Omslöt övandes med varm hand vald mening 
Orden skalades av och formade tätnande blad 

Smekte löftet, otvunget fjäderlätt 
Med knyten näve närmade sig sandlådan

Torr sand sipprade knasterlikt till kärnan av värde
Skrapljud räknade blött fram ett Glimrande sken

Solida sammansmälta klot av ädlare Guld svävade
Planetariska bollar sökte sig Runt hela mitt hem 

Ingen såg dem 
Alla kände dem - Lockelsen

Som mogen följdes jag generöst av förstående vänner
Mogen i att Aldrig Försöka Förklara Sanningen, den Läskiga

Även i små sandlådor kan orkaner piska
Vid ridån lurar Karaktären, källan skvalpar i ond och god dans

Förkroppsligad i Tanken får Hemliga Sanningen Panik
Nära att upptäcka sig själv startas Blixtspring till De i Salen

En hand klappar när ett öga ser sig själv utan spegel
Alla tal delas med noll och siffran pi exploderar

Försegad av tankens ljus skvätts Gåvor för Prov
Droppar att mogna i lärdomen till nästa, närmre och närmre

Giljotinens rakblad landade som en fjäderlätt blomsterbädd
Kvistar letade mattematiskt fram och presenterade; portalen

~ Del 3 ~

Jag gick ur tiden
Ett ögonblick blev en evighet till nästa

Glömmer mitt liv som igår för tio år sedan, formad av tro
Framtidens Vi ekade idealbilder baklänges i Fantasin

Vilset eller jordnära
Världssyn ger musik, bittert huvudskakande och präktstånd

Konstnärens oändliga nyanser i färgpaletten
Döden log oss ur livet till framtida början hos alla minnen

Vi förlät, grät och skrattade när vi studerade tidens illusion
Vi hedrade glömskan för tacksamheten av återförening

I överflöd och vetskap om allt började vi sakna något
Vi saknade att inte veta allt

Vi saknade att inte veta allt
Vi saknade att inte veta allt

När flera själar blir en kan de även delas i hopp och lust
Tillsammans skapade vi nya sagor i nya tidsrum

I poesisalen insågs att glömska var en gåva i livets saga
Att få känna djupet av vår sanna natur

Att få känna hopp och längtan, då, efter tider av sorg
Att få känna tryggheten i den ljuva riktning livet gav

Förlust
Tillit

Hämnd
Upprättelse och förlåtelse

När du lidit fram som ledare i universell karaktär
Nyckeln till frihet

Att inte ta det Givna för givet blev urkällan med siffran pi
Det eviga och oövervinneliga
Kärleken

~Alkemisten i Sagans Dans med Metafysik~
~Exponentiell Struktur i Värdets Existens~