Vi möttes för en kort promenad
det sista året
du pratade om konst och linjära skönheter
med blicken flackande över bilar som körde förbi

och vi gick tills natten bröt sig in i mina vener
jag tänkte att jag måste våga fånga din ivrigt gestikulerande hand när den
gjorde små cirklar i den regntunga luften

jag skulle likna ditt yttre vid en glasskiva
vars sprickor gömmer sig i kanten
jag skulle aldrig våga dra mitt finger över dem
men kanske ändå farligt nära

vi gick tills mina hälar fick små sår
och orden lekte jage med varandra
när vi passerade en nedsläckt skola bestämde jag mig
jag kan ju skylla på att jag glömde mina vantar, tänkte jag

men du sa bara
Tack för sällskapet
och här står jag med handen knuten i fickan