Ordens kött
bränner av min kropp.
Ljuspunkter förkolnas.
Just så är processen.
Först orden, och sedan:
Bit efter bit. Jag svartnar.
Ett slags råmaterial bryts fram mellan raderna.
I svartjord, avfall och avlagringar.
Men det vet du inte.
Du vet inget om lågorna som knådat mig,
blåa, sirenliknande.
Som skapat mig.
Diamanterat mig.