I dunklet av poesin
mörka tankar rusar
skriver små låtar
där ingen ton förtjusar

ett ackord har nu försvunnit
ur partiturets strama struktur
sänker glädjen till moll och intet
saknar så ett ackord i dur!

Försöker vissla låten
trots den sordin som finns
men det som nu saknas
är ju det enda man minns

Så letas då ett saknat ackord
i minnets sårade förgänglighet
söker högt, lågt och överallt
men glädjens förtränglighet

skänker ingen nåd