Jag blundade och lyssnade på fågelkonserten

Tänk om …

Men det går ju inte

Jovisst … lyssna!

Släpp logiken!

Den mest energiska inre rösten vann

Tänk om …

Svanparet nere i älven var trumpetare

Björktrasten i aspen var saxofonist

Svarthättan i enen en vemodig flöjtist

Blåmesen i grantoppen en skicklig klarinettist

Talgoxarna i snåret en rytmisk bakgrundskör

Korpen i skogsbrynet en whiskyhes sångare

Skatan på grenen bidrog dock inte med mycket

Glänste mest i sin vackra blanka kostym

Tänk om …

Bäckens kvillrande vore ett piano

Asplövens nervösa dallrande vore rytminstrument

Bilhjulens dova dunsar på träbron över älven

vore en tunggungande ståbas

Det skulle bli gladjazz av bästa kvalité

med improvisationer och svar av andra solister

The flying birds soul & jazz band

Tankarna flyttade mig bakåt i tiden

till Bourbon Street i New Orleans

Bakom slutna ögonlock såg jag äldre svarta män

på scenen med välanvända instrument

medan yngre män och kvinnor rörde sig rytmiskt

till musikens oemotståndliga gung på dansgolvet

De sittande trampade med fötterna i golvet

i mer eller mindre lyckade försök att hålla takten

Ett plötsligt kort skall förde mig tillbaka

från Louisiana till jämtländska Hålland

En fågel hade varit alltför närgången

framför vår trogna Newfoundlandshund

som tidigare vilat nosen på framtassarna

Nu tittade hon spänt in i närmsta gran

Jazzkonserten var över

För den här gången

© Kjell Åhsberg