Snart är vintern här och änderna ligger i rad längs kanalen nere i parken. Mörkrets tid är här. Vinden hårdare och kallare. Bara för ett litet tag sen stannade man till en stund och satte sej ner. Nu går man helst hem, stänger om sej och inväntar natten, brer några smörgåsar, ställer sej i fönstret och tittar på lyftkranarna som reser sej i skyn, ser hur allt växer, blir allt större och högre. och där ska vi alla få rum. Hitta någon att leva med. Och det flashar så över gatan. i ständig rörelse alltid på väg alltid en ny dag, en ny tid, framtiden. medan det snurrar runt sin egen axel, slutar aldrig snurra likt andetag ett helt liv, slutar aldrig andas. likt hjärtat som aldrig slutar slå, slår och slår ett helt liv. Ofattbart hur liv kan uppstå. ur ingenting. Skapelsen. Att få sluta sina ögonlock och sova en stund.