Ingen natt
total tidlöshet

ingen vinter
inga barn

smältvattnet runt kranen
krasas sönder

Inga träd
löv kvar som drömmer om en gren
en stam
och en måne ovanför

ingen tid
spårpersonalen undersöker tunneln
ett grått sken av vindar och vagnar

unga människor
kläddockor som står nakna
i sina egna tankar

Äntligen tänds lysrören
och jag ser dockorna i skyltfönstren klädda
för en ny dag

vågorna från havet sköljer
tillbaka grenarna och stammarna
Vagnarna rullar ut ur spårhallen

Dockorna de vinkar från skyltfönstren
jag ser en skymt av dej

i samma kläder

som i går

ansiktet lika sammandraget och stelt
som om du drömmer om en gren

och en stam

som om du lämnat något grått av vindar och vagnar kvar i tunneln

lämnat den i sitt mörker igen