En sekund
genom dina tankar


Varje bild
bakom din näthinna
går längs med huden
och kallas aura
och är din själ


ögonlock darrar
mellan vaket tillstånd
och sömn
medan tåget kränger fram


ryckningar och huvuden
rullar av och an
och hamnar i kroppslöshet

Arbetsdagen flyter ut
andningsorganen släpper en dagslända fri




och låter den falla till stoft



Dess ögon stirrar bedjande på vägen
dras till lampors ljus som sina hem i natten
som fjärilar

morgonen därpå
är det som om auran inte är med dej



Kanske är den kvar
i det varma täcket




medan ditt skal
redan nått månen
och oändligheten för länge sedan



och att vi
endast reproduserar
det vi redan levt
flera tusen gånger



Som en varseblivning
om att vi redan varit här förut