Klocktornet en schackpjäs
på andra sidan vägen: pjäsen
det gamla krematoriet

Gravarna sjunker sakta
I labyrinten som växer
bakom sjukhuset

Här hörs de döda viska genom
golvspringorna
genom sprickorna i kistan
även stenarna pratar och blommar lätt
överväxta

I labyrinten går vi alla vilse
Flyr, men återvänder
gång på gång
av sorg och förlust
för att minnas
för att vila

I labyrinten där kyrkfyren lyser
utan att visa vägen ut
vänta inte här för länge.

Guldklädda helgon står
redo att hoppa från
kyrktakets kant
och
korset faller i tomrummet

Maria. knäböjd. En stor sorg i famnen
vars andedräkt knappt fläckar
spegeln

Under tystnadens tyngd
hörs den stora klockans klang
en gång, två tystnader
tre.
I övrigt
förblir byggnaden stum