Långsamt formas vi.
Släpande på andra tider.
Och allt började för så länge sedan.

I tider då allt var nytt, gott och vi
befann oss i världens center.
Men även då lurade vargen med sitt grin
bakom joller, skratt och gråt.

Första tassen syntes redan i skolan
blottandes sina vassa klor.
Redo att klösa, riva, slita och dra
när okets börda började tynga våra skuldror.

I ungdomens dagar blottades huggtänderna
och den röda tungan hängde slak ur käften.
Begärets safter hade redan smakats och
vi vet ju alla hur stor lustens makt är.

Nu är jag vargen.
Hånflinande,
skrattande i min ensamhet.
Jagande i nattens mörker.
Livsfarlig i min jakt på nya begär och
lika redo att döda dig som du är att
förgöra mig.