Rädd och vilsen.
Utan någon att lita på.
Då började jag bygga.
En egen värld.

Bygget fortskred.
Men en sårbarhet skapades.
En tomhet fanns i mitt verk.
Hur jag än försökte, räckte mina krafter inte till.
Själva livet saknades.

Under lång tid sökte jag.
En lösning till mitt problem.
Till dess jag mötte häxan.
Hon visade mig en kort skymt av hennes värld.
Den var så lik min.

Var försiktig med min värld, sa hon.
Jag hade längtat efter hennes ord.
För första gången fylldes mitt tomrum.

Häxans blev rädd.
För när tomrummet fylls, rasar mycket.
Att stå utan skydd kan vara svårt.
Särskilt när man inte vet vad ens värld byggdes över.

Efter en tid stod jag ensam kvar igen.
I en tillvaro som var slagen i spillror.

Häxan såg jag aldrig till igen.
Kanske hade det som hänt väckt ett tvivel hos henne.

Själv bygger jag åter upp min värld.
Denna gång mycket starkare.
Jag behöver en ny värld för att dölja mina tvivel.
Och denna gång blir tomrummet så mycket större.