Fylld till brädden av missmod, en desperation och kostbar misströstan.
Morgondagen är överväldigande, denna okända mark vid mina fötter.
Luften är klar, kylig, isande iskristaller decimeras, på mina fönsterglas.
Och jag, är inte densamma längre.
Jag har vandrat i din riktning, alltför länge, i dina spår.
Jag förlorade spegelbilden av mig själv,
och jag kan inte se, är du här för att fånga mig, när jag faller
De tömda ramarna av löften, att agera inom, utan manus och sufflös.
Är du där, för mig, eller dansar jag för tomma salonger?