Tillägnad min mor
"Lite förtext innan dikt"
60 år är en sådan respektabel tid, och hur jag än söker orden till dikten, kommer det att kännas blekt.
Men jag lovar att jag skall söka,
och att försöka att böja så att orden med rättvisa beskriver den fina människa du är.
Så hur utgången än blir, så älskar jag dig , mamma

Jag kallar dikten

"Visst är det hon"

Hej mamma, eller mor
Vad får jag kalla dig, när jag blir stor
Eller är jag densamma
Som oavsett kallar dig mamma

Den lille kille som en gång ville att gå i moders spår
dina steg sår, där legender går
Hej mamma och mor, så glad att du finns vid mig
tills jag blivit stor.

Vi växte kanske ifrån varandra, det är sådant man gör,
Men du vandrar i mitt inre som sig bör

Alla gånger du höll min hand som liten, värderade mig inför gud
för vi sa fader vår.
De gånger jag blev påtvingad en falsk lögn, men älskade dig ändå
Du gjorde dig större än gud, i ditt praktfulla skrud

Och jag dyrkade allt du gav, det du fortfarande ger, och i modern timma vill jag ha mer.
Söker vägar att väga upp allt du gjort för mig
Min tacksamhet är inte bra nog
Trots att jag äskar dig.

Så hur beskriver jag dig, du som vandrat vid min sida hela livet
du som såg mig ta klivet, från den allra första dagen
Det är för mig en gåta
Men en sak vet jag med säkerhet, där du drar luft, och vilar dina ögon..
där du andas och väljer att dö, är det bästa jag vet.
Älskar dig mamma.

Finaste av alla slag //Skäggulk