Abrupt stannade tidens armar
Klockan hade tickat som en bomb
Vridit dess visare ur led
Och nu strejkade tidens kung
Måttade ett slag för framtiden
Men tröttnade då orken förtvinade
Ledsynen i det tomma intet
Blängde surt på gårdagen
Och skyllde alla oförrätter
På den stressade mänskligheten