Vätten undrade varför det plötsligen blev så kyligt, där han stod lutad mot en sten utanför sin dörrpost och spanade ut över tjärnen. Från den hetaste soliga dag till att det nästan doftade snö i luften! Han blickade uppåt mot den ovanligt tonade himlen som gick i hela färgskalan från lila till silver och guldockra, inte alls sådär grå som den blir vid snöfall och ej heller blå och klar. Då såg han hur något sakta singlade ned mot Tjärnen, mycket större än en snöflinga och det tycktes växa sig större ju närmare det kom.

Vätten gapade stort av förvåning för något sådant här hade han aldrig varit med om under alla sina 789 solsnurr som Väktare och inte heller under sitt 987 solsnurr långa leverne! Flingan fick armar och ben och utvecklades till en skir liten flicka som landade på mossen där hon lade sig ned att vila. Något rörde sig plötsligt i vättens ögonvrå. En snabb rörelse i skogsbrynet. Vätten spanade in mot skogen men såg ingenting som verkade annorlunda men hade ändå en känsla av att det fanns mer än en inkräktare vid Tjärnen. Han var så överrumplad att han inte visste råd på vad han skulle ta sig till först. Och han som var Förste Väktare av den Gyllne Tjärn! Inte en skymt av Glittervändorna syntes heller till, de som brukade bada vid Tjärnen titt som tätt.

Nu var fara på färde och goda råden dyra! Vätten hickade till och sprang in  i sin trädkoja på små och darriga Gammelvätteben. Han fumlade runt i stugan och letade efter sitt horn som han verkade ha förlagt någonstans. Med hornet kunde han signalera efter hjälp. Han slängde en blick genom dörren som stod på vid gavel och såg den lilla flickan som speglade sig i Tjärnen och plötsligt som förstenad, slog hon händerna för ansiktet och lika fort som hon singlat ned från himlen, lika snabbt löstes hon upp av luften igen och försvann. Raskt klev så en lång skepnad in i vättens synfält. Han hade haft rätt, det fanns ännu en inkräktare vid Tjärnen! Vart hade han lagt hornet? Innan han hittade hornet hann Svartonken, om det nu var en sådan då denna faktiskt ägde en skugga, kliva fram till Tjärnen, doppa ned händerna och...åå Vätten höll på att svimma av rädsla att skatten nu var röjd och att mannen skulle hämta hela Svartonkrövarbandet och bärga skatten ur tjärnen..men ser då att den långe mannen håller i en gyllene mask..eller snarare ett gyllene flickansikte.

Vättens mun som gapat sig igenom hela händelseförloppet hittade så äntligen hornet som hela tiden legat mitt framför ögonen på honom. Han blåste så tre gånger allt vad hans små Gammelvättelungor förmådde. Men innan Glittervändorna, Grönviskorna och Nynnorna hann anlända, försvann även mannen mitt framför ögonen på honom.