Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
en tankemonolog som utspelar sig vid tjärnen...fortsättning på hon som föddes ur molnen... alla berättelser kan komma att redigeras


Hon som speglar sig

Jag är Till! Jag är ett Jag av kropp kommen och ett hjärta bankar här innanför mitt bröst. Vem är då jag? Hur kan det kännas så lätt men ändå så svårt. Vad är det för känslor som ryms här inom mig? Jag vill sjunga men ur min strupe kommer inga ljud.

Jag är ett Intet som blev ett Till

Jag känner mig lycklig men ändå litet vill

Varför har jag så svårt att sitta still?

Det bultar och brusar i denna lilla kropp

med fingrar jag känner min mun, en rosenknopp

Jag ser mig själv i tjärnens spegel och som en aura av guld skimrar mina konturer i guld och ockra, på min näthinna förevigad där vi sänker oss i varandras spegelblanka ögonbottnars djup.

Vem du än är

du flicka där

i tjärnens blänkta

jag döper dig härmed till Tillängta

En skål för dina knäskålar

dricker en munfull

lovar dina handlovars evighet och

 i dina ögonbottnar kan jag bottna

likväl drunkna i det fuktiga blågrå

 

 

 

 

 




Prosa (Fabel/Saga) av prima donna
Läst 300 gånger och applåderad av 12 personer
Publicerad 2015-01-03 15:37



Bookmark and Share


  Lars Hedlin
En mycket mycket bra dikt!
2015-01-04

  Stefan Albrektsson
En hittills okänd dotter till Kefissos? "Tillängta" är väldigt vackert, ja hela texten är det!
2015-01-04

    ej medlem längre
Ur skummet..bildar vågen vår verklighet
2015-01-03

  Nanna X
Tillängta är ett underbart namn och du har ett härligt flow!
2015-01-03

  TrollTörnTrappan VIP
Tillängta är bland det mest vackert blänkta namnet på länge...! Hoppas hon hittar (mer av) sig själv bland sina knäskålar, och kanske någon annan också...?
2015-01-03

  aol
Känner huldran sväva över tjärnen så vackert skaldat,
2015-01-03
  > Nästa text
< Föregående

prima donna