en tankemonolog som utspelar sig vid tjärnen...fortsättning på hon som föddes ur molnen... alla berättelser kan komma att redigeras
Hon som speglar sigJag är Till! Jag är ett Jag av kropp kommen och ett hjärta bankar här innanför mitt bröst. Vem är då jag? Hur kan det kännas så lätt men ändå så svårt. Vad är det för känslor som ryms här inom mig? Jag vill sjunga men ur min strupe kommer inga ljud. Jag är ett Intet som blev ett Till Jag känner mig lycklig men ändå litet vill Varför har jag så svårt att sitta still? Det bultar och brusar i denna lilla kropp med fingrar jag känner min mun, en rosenknopp Jag ser mig själv i tjärnens spegel och som en aura av guld skimrar mina konturer i guld och ockra, på min näthinna förevigad där vi sänker oss i varandras spegelblanka ögonbottnars djup. Vem du än är du flicka där i tjärnens blänkta jag döper dig härmed till Tillängta En skål för dina knäskålar dricker en munfull lovar dina handlovars evighet och i dina ögonbottnar kan jag bottna likväl drunkna i det fuktiga blågrå
Prosa
(Fabel/Saga)
av
prima donna
Läst 300 gånger och applåderad av 12 personer Publicerad 2015-01-03 15:37
|
Nästa text
Föregående prima donna |