Till Nynnorna, som var sju i antal, gick man med sina bekymmer och vedermödor, skador och sjukdomar. De var en sorts kloka väsen med seende ögon, sjungande munnar och läkande händer. De pratade inte särskilt mycket utan allting framsjöngs ur deras viskande, nästan hypnotiska stämmor. Och var de på humör sjöng de i flera stämmor och på rimvers. De hade också medicinböcker till sin hjälp men dessa innehöll så farliga saker, även för de själva, att man hade låtit låsa in dem på ett hemligt ställe i bergrummet ditt endast Förste Väktaren av den Gyllene Tjärn tillika Nyckelbärare hade nycklar. Till honom gick Nynnorna endast i nödfall och alltid tillsammans. Ty det var nu så att böckernas kraftfulla innehåll kunde förblinda även den mest seende och kloka lilla Nynna till att vilja ha mer makt och kraft. Det hade hänt en gång för mycket länge sedan, men det är en annan historia, och efter den händelsen är böckerna därefter inlåsta i tryggt förvar.

Nynnorna bodde litet här och litet där, det var ingen som riktigt visste var deras hem låg, utan de valde sin boplats där vinden kunde ge litet extraskjuts åt deras röster. De föredrog aldrig vindstilla platser utan trivdes som bäst när stormen yrde och deras vida kjolar stod ut som parasoller från deras små knubbiga kroppar. Då när stormen röt var märkligt nog deras röster väldigt starka som att deras lungor fick mer kraft, och deras stämsång hördes över hela skogen.  

När man ville ha hjälp av de kloka gummorna tänkte man stark på dem och blåste sedan i de speciella hornen som alla ägde och som bara Nynnorna kunde höra. Gummorna kunde då avläsa om de behövde komma personligen eller om det räckte med att skicka tillbaka telepatiska råd till den det gällde. Vilket var mycket praktist då gummorna inte var särskilt snabba av sig. Ibland skickade de iväg någon snabbfotad Grönviska med en medicinkur på bud och nogsamma instruktioner via tankeöverföring. Men Grönviskorna var inte alltid så lätta att få tag på då de oftast låg i strid med Svartonkerna. Detta eländiga krig, och Svärtan som höll på att svälja dem alla!

Den här dagen satt Nynnorna och väntade och mediterade i  skogsgläntan. De mediterade under sång, såklart. Inväntade signalen som de visste skulle ljuda snart. De inväntade hennes ankomst, som de förutspått sedan urminnes tider:

Ära vare hon den välsignade
den utvalda och värdiga
Må hon låta sitt ansikte lysa mot dem
vars hjärtan är förstenade och skuggor förtvinade
Må kärleken lysa mot henne åter
så skola ljuset tvinga Svärtan tillbaka