Om  sången hördes/ mellan träden/ hur vi använde orden

stegen dit.

Om kyssar brändes/ där vi stod/ betraktande  ljuset

ett pärlband/ på din hals

Om doftens  sötma/ allvaret

Som plogfåran

vattenfylld/ himlen speglad

flaggan

den sönderblåsta

en narr i vinden

Det är om det jag vill berätta

men ibland blir det bara tyst

Jag hör ingenting, inte ens vinden

Ju mer jag försöker desto tystare blir det.

Som om orden lagt en strypsnara om min hals

och allt jag tänker blir bara dumt och fel.

Hur musiken försvinner eller kanske

spelas falskt/rytmen bara tråkig och

sången en hes viskning

utan själ.

lägger örat emot/för jag vet att de finns/

En knäppning i tystnaden/ ett rop

Hallå!

ett skratt i mörkret

och jag vet.

Kanske i morgon

bli vi vänner igen/ orden och jag