älskade
du skrev rosen


in i skålen


blå skål


kommen ur sand



blåst ur glasblåsarens
andning



skålen

vilar stillhet
i trenne vita
vinrankeblad



ser henne
vandra

till brunnen i oasens lä
hämtar vatten
till glasblåsaren



den
hon bär

i sitt hjärta




du näre


du sträcker dina händer
in i molnen

in genom himlavalvet

vi dansar
utan att se



man


din längtan
rör vid mitt hjärta


du


skriver havet in i mina ögon
det hav vilket är alla strömmar


mina ögon är
mitt hjärta


vi lever ej
fjärran



vi är
andningsdroppar
i vinden



i nätterna
nuddar våra drömmar
vid
är



i gryningens tima
skall jag viska

min älskade



du rörde vid
en av strängarna


silvertonen
andas

i vibrerande
tonande


efterklang


och pilen den vilken lutade sig
in över vattnet
forsens
stillhet
andas


bron lagd i ömhet


fotvalv
spunna av stigar




sammetsmoln
tyngda


drar sig samman



tätt
slutna

sammanslutna
ansikten


lutar sig
in i

eldens blad



läser
det hon skriver
med magma




lyfter ansikten

breder ut
tyngda sammetsmantlar


tyngden
faller

in i
nåd



renar flodens stämda



med dig
älskade

är min vilja att

resa




stranden
älskade


är vit
gnistrande
ren


stranden andas frid


stenarna
älskade


är vita
gnistrande
rena


in under isen den lagda
höres strömmarna porla


strömmarna
älskade

andas vårt samtal


våra ögons
möte


ja
älskade



jag vet
jag är ett sprucket blad

jag vet också
vad helelse

är


din längtan
rör vid mitt hjärta


du

skriver havet in i mina ögon
det hav vilket är alla strömmar