Jag vandrar i tjära med inslag av silvertärnor
i skyn: diabild i moll. Överallt omkring mig
viskar hon. Hon viskar i mina öron. I mina
öron viskar hon. Hon viskar att hon älskar
mig.

Hon viskar att hon älskar mig. Jag njuter
henne som de Älskade i halm. Som de
nyförlösta ur tonårsexplosion. Hon njuter
mig. Hon drar i mig. Natten.

Guds pensel ligger på palett och inväntar
kulörens nedkomst. Maskrosen väntar
gryning. Än tindrar tärnornas ögon och
vingar slår i nord. I nord de slår. Tjäran är
likt en klädsel omkring min form. Den
värmer inte, det är bara hon som gör. Hon
som längtar efter mig: Natten.