Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Requiem för en vänskap

Jag ser dig måla in dig i ett hörn
snävare & snävare cirklar
Jag hör dig skrika så att dina trumhinnor sprängs

och om du var böjd att lyssna
skulle jag ändå inte hålla med dig
skulle jag tala med dig långsamt
och försiktigt desarmera

Kära vän, skulle jag säga –

Jag var ute och gick en förmiddag
någonstans mellan höst och december
halvbra täckning på mobilen
ingen människa såg mig gå

Klarheten när det inte gäller oss
obenägen att ta emot råd från någon annan
Kanske är det detta lopp du måste löpa

Du måste också komma upp till ytan
och andas
och

känna lite mindre
lite mindre ryggmärgsreaktion

och sedan
denna oskrivna sekund/minut/timme/dag/vecka/månad
detta år
så många chanser att ge efter

Passar inte budskapet
jag vet att du har andra vänner
någon som står
lite mer eller mindre på din sida
Synpunkt ståndpunkt
kortsiktighet

Vägs ände för detta
sorg för det som kunde förståtts

Så låt oss ta tillbaka
utlånade böcker och skivor
låt oss aldrig mer säga
vi hörs
igen

Och jag
tar mina promenader
lite mer ensam nu
bjuder in till sorgestund
och allt som följer på vartannat
Hur långt kan vi se?
Färre julkort nästa år

eller, om modet saknas

blir allt vid det gamla -




Fri vers av Cathrin M
Läst 558 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2015-01-20 07:27



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Vemodigt ordat om att vandra skilda vägar...
Fint förmedlat!
2015-01-20

  Marita Ohlquist VIP
Text som sjunker in och väcker tankar och känslor!
Bra förmedlat.
2015-01-20

  Silverstripe
Aaaah.....välskriven smärta och vemod!
2015-01-20
  > Nästa text
< Föregående

Cathrin M
Cathrin M