Requiem för en vänskap
Jag ser dig måla in dig i ett hörn
snävare & snävare cirklar
Jag hör dig skrika så att dina trumhinnor sprängs
och om du var böjd att lyssna
skulle jag ändå inte hålla med dig
skulle jag tala med dig långsamt
och försiktigt desarmera
Kära vän, skulle jag säga –
Jag var ute och gick en förmiddag
någonstans mellan höst och december
halvbra täckning på mobilen
ingen människa såg mig gå
Klarheten när det inte gäller oss
obenägen att ta emot råd från någon annan
Kanske är det detta lopp du måste löpa
Du måste också komma upp till ytan
och andas
och
känna lite mindre
lite mindre ryggmärgsreaktion
och sedan
denna oskrivna sekund/minut/timme/dag/vecka/månad
detta år
så många chanser att ge efter
Passar inte budskapet
jag vet att du har andra vänner
någon som står
lite mer eller mindre på din sida
Synpunkt ståndpunkt
kortsiktighet
Vägs ände för detta
sorg för det som kunde förståtts
Så låt oss ta tillbaka
utlånade böcker och skivor
låt oss aldrig mer säga
vi hörs
igen
Och jag
tar mina promenader
lite mer ensam nu
bjuder in till sorgestund
och allt som följer på vartannat
Hur långt kan vi se?
Färre julkort nästa år
eller, om modet saknas
blir allt vid det gamla -