jag läser det jag skrivet

det känns som om jag

bara gnäller

det är inte alltid så lätt

när värken hållit mig vaken

i flera nätter

jag har stått och sett ut

genom altanfönstret

sett hur det varit mörkt

i dom flesta fönster

ett par fönster har lyset

varit tänt ibland

då har mina tankar undrat

om det är fler än jag

som värken håller vaken

om nätterna

ullbädden har hjälpt mig

många nätter

när jag kunnat sova gott

värken har varit som bortblåst

tyvärr hjälper den inte

nu när värken har blivit värre

och det kryper i musklerna

då är det ingen ide

att ligga kvar i sängen

hoppas på att sömnen

ska infinna sig

det känns som ett nederlag

att inte få må bra

om så bara för en liten stund

tårarna rinner

när jag ser ut i natten

jag låter dom rinna

dom läker såren

som jag bär inom mig

att få vara med min fyrfota vän

dom dagar när det är som allra värst

det gör mig glad

mina tankar blir positiva

när hon sitter bredvid mig

i soffan

lägger sin tass över min arm

så kan vi sitta länge

jag kan vi sitta länge

jag kan känna ljuset igen

låta mörkret dra bort

släppa in livslusten igen

den som jag ofta tappar

när det känns tungt

anits 20 januari 2014