Jag lämnade stationen. Tågförseningen innebar att min
föreläsning redan slutat.
Det var en gråmulen dag. Snöregnet piskade i ansiktet.
Centralplan var folktom förutom att en taxichaufför
stod intill sin bil och rökte. Utanför byggnaden fanns en
reklampelare med H & M- affischer. Årets kampanj tycktes
mer avklädd än någonsin. Tjejen iförd bh och trosor var
ovanligt mager och bara yta. Hennes bild sa mig ingenting.
Plötsligt steg hon ur affischen och kom fram till mig.
Det fanns ett hål med hennes konturer kvar på annonspelaren.
- Har du en cigg?
- Nej, jag har slutat. Du kan få en prilla.
- Tack, men jag är rädd om mitt utseende.
- Fryser du inte? Du är ju inte precis välklädd.
Jag la handen på hennes arm. Hon hade inte någon kroppstemperatur.
- Nej, jag är ju inte på riktigt, sa hon och log.
- Vad är du då?
- En bild på en affisch, som ställer till spratt i din hjärna.
- Var då bussig och kliv tillbaka in i affischen. Du gör mig förvirrad.
Hon gick fram till annonspelaren, lyfte benet och tog ett kliv
mot affischen. Jag stirrade när hon sögs in i bilden och fyllde
hålet. Hennes ansiktsuttryck var likadant som tidigare. Hade
hon verkligen talat till mig?
Jag gick fram till den rökande taxichauffören.
- Såg du affischtjejen?
- Nej, vadå. Hon står där halvnaken, ointressant. Vill du åka någonstans?
- Ska ta tåget tillbaka hem. Ha en bra dag!