Han stod som vanligt och gräddade pannkakor som efterrätt till torsdagssoppan. Den senaste han gräddat såg bekant ut när han lade den på keramikfatet. Hade inte stekmönstret bildat en ganska exakt kopia av ett månlandskap? Där fanns några välkända kratrar, där Stillhetens hav, och där, vad var det? Han tittade närmare på en viss detalj. Var det inte flaggan som Armstrong och Aldrin placerat där 1969? Och fanns det inte i övrigt också en massa rymdskrot samlat.

Innan han förirrade sig i detaljer smetade han ut en klick hallonsylt på månkartan, rullade ihop den och petade vällustigt in alltsammans i munnen. Han mumsade i sig alltsammans, inget fick lämnas kvar till eftervärlden.

 I samma stund han svalt sista tuggan såg han ut genom fönstret hur fullmånen uppe på himlen tycktes försvinna och han fick en våldsam halsbränna. Han gick till kylen och tog fram en öppnad yoghurtkartong som han satte direkt till munnen och drack av. Halsbrännan försvann nästan genast och fullmånen dök upp igen, såg ut som en nystekt pannkaka.

Som om ingenting hänt återvände han till spisen och fullföljde gräddningen. Familjen anade ingenting.