Det här har gått bra ju trodde att det var ett strul som skulle vara \"glömt\" dagen efter :)

Det förflutna styr min framtid så mycket rädsla finns kvar.
Känslor dolda under ytan dyker upp och förstör en massa.
Finns inga ord eller det finns ingen bra översättning för mina känslor.
Eller jo det kanske kallas för en klump i magen och ett konstigt humör.
Jag vet vad jag säger men behöver mer tid att förklara mig.
Känner mer än vad jag trodde är förvirrad som om jag hade alzheimers.
Vill att du ska förstå men är rädd för att låta dig komma nära.
Jag skulle vilja säga allt det där jag aldrig sagt men jag är för feg.
Vågar inte tänka på konsekvenserna om det skulle bli fel förstår du.
På nått sätt känns de som allt e slut om det ens funnits en början vill säga.
Vill inte att det ska sluta så här står inte ut med tanken för jag har så svårt
för att bara hugga av allt så här plötsligt varför måste det bli såhär för?
Jag är här och du är där flera mil ifrån mig borde släppa taget men det går inte.
Önskar det fanns ett annat du ett annat jag och ett annat vi.
Men att göra honom till min \"kompis\" är mitt sätt att acceptera honom
att ge mig själv en anledning till att tycka om honom för den han är.
Men att så mycket rädsla inte skrämt mig från honom är ett stort bevis på
att jag inte träffat nån som jag direkt tycker så bra om speciellt ofta.
Det är svårt men vill inte bygga upp någon jobbig grej och vill inte förvirra dig!

\"You gotta make it your own way but iknow you\'ll be alright now\"

Uppdaterat 25 mars 06

Det pågår en brottningsmatch med mina känslor, ska jag följa hjärtat eller hjärnan?

En blick en värdefull sekund bara ett ögonblick fångat och jag håller det hårt för det är mitt.
Våra blickar möttes och i mitt huvud spelades allt upp det bara sköljde över mig som en våg och alla minnen kom tillbaka hand i hand som om det aldrig funnits en annan tid.
Känslan var så stark känslan av dej lika mkt skratt då som nu trodde inte det skulle vara så lätt att umgås igen men det kändes på sätt o vis som om vi var gamla polare hähä.

Det gör mig livrädd att du får mig att känna det där pirret i magen
som få lyckas få ur mig men du är en av dem få som faktiskt har lyckats.