alldeles för länge har jag känt att allt kommer att lösa sig bara jag väntar lite. bara tiden går gå, så kommer det bli bra, då kommer saker att gå åt mitt håll. men det gör faktiskt aldrig det. det hjälper inte att vänta. för går det inte från första början, kommer det inte att lösa sig senare heller. jag vet inte vad jag ska göra, men jag vet att det inte hjälper att bara vänta. jag vet inte vad felet är bara. jag har ingen aning om vad jag ska ändra på. finns det något jag kan göra annorlunda? förutom att vara dum och blåögd. jag vette fan. jag trodde att jag inte var det, men jag inser nu att det är ju precis det jag är. men hur ska jag få en förändring? jag orkar inte vänta längre, för det gör ju inget bättre. men det känns på något sätt som om jag måste lura mig själv att tro det, tills jag är mogen att inse att det aldrig kommer att hända. men varför händer det aldrig? varför just jag? ursäkta om jag låter självisk, men det är så det känns. det är just jag.. för det går ju för alla mina vänner, de verkar inte ha något större problem med det. eller har de bara extremt tur? tyvärr tror jag inte det

jag vet inte vad jag ska göra. men jag ska sluta vänta i alla fall. men vad ska jag göra om jag inte ska vänta? ingen aning. sluta tänka. men det kan jag inte. jag tänker för mycket. och jag har inte den blekaste om hur jag ska göra för att ändra på det. om det ens går? jag önskar det gick. för jag vill inte leva som jag gör nu, jag orkar inte med min egen hjärna. det funkar inte.. JAG är min största fiende, för det finns ingen som kan få mig att känna så värdelös som mig själv. men jag vet inte hur jag ska få bort det? ska jag fördriva min tid resten av mitt liv, så att jag inte tänker för mycket? det vill jag inte.. men hur ska jag inte tänka?

en sak är i alla fall säker. det går INTE bättre bara för att jag väntar, och hoppas att \"turen ska komma till mig\". men vad jag ska göra för att få en förändring, det har jag faktiskt ingen aning om.