I doften av lakan ligger kroppen tung
På ytan sval
Om natten
ofrånkomligen
borderline

Tivolit har kommit till stan
Karusellen lossar lagren skalen
Sömmarna slitna och öppna
Hjulen spinns

En vind kramar kanternas rand
Piskar sanningen ur trolldoms konst
Att det går en hetta i magikerns öra och
stuvade kalashjärtan rinner
Att det går en hetta i en dal
där kroppen förrycks utmed
stålrälsen som exploderar när vagnarna svävar
i femtiofemkilos viktlöshet

och hjärnan glömd och känslan väntar
att fångas i jordens skarv varv

Se, en zigenarska snurrar och vinden tar hennes hår
till dragspelstonerna intill
fritt fall

Kjolen sveper lätt i drömmen

Sömnens kemiska smälta
underifrån