Föreställer mig en djup, skön fåtölj.
Två!
Två sköna fåtöljer.
Ett litet bord i Jakaranda.
Två glas, eventuellt, koppar, med något gott i.
Frukt i en skål.
Gungande på ett fluffigt moln.
Vi har bekantat oss med varandra.
Presenterat oss. Nickat vänligt.
Vi är båda införstådda med situationen.
Han vet antagligen allt i förväg.
Sitter med facit, kan man säga...
Är lite nervös ...
Det är ju faktiskt Gud, själv i djupintervju
som sitter här i min fåtölj.
Men jag samlar mod.
Frågar hur Han ser på sitt liv.
Vilka vägskäl i livet som varit svårast.
Han hänvisar till Bibeln.
Men jag framhärdar, vill höra honom själv
uttala sig..
Vill förstå meningen med alltihop.
Att äntligen få veta!
Utan några mellanhänder.
Guds ord - de facto
Få information hur närmaste framtiden ser ut.
Och Han berättar. Vältaligt. Som bara den, som
skapat politiker, jounalister och byråkrater, kan.
Det vill säga: många fina formuleringar, omskrivningar
utan innehåll och substans.
Åtminstone tror jag det.
För jag förstod ingenting.
Och kanske blir jag inte förlåten
för dessa rader....
Men fåtöljen var skön, drycken god..
Kanske jag somnade en liten stund...