De tre vännerna promenerar i sin barndoms
park. Stora flingor yr omkring dem och på
marken ligger ett fluffigt snötäcke.
- Minns ni snöänglarna? frågar Barbro och
fångar en flinga med munnen
- Visst kommer jag ihåg. säger Mari. Lekfull
stämning när det snöade.
- Pia var den största entusiasten, säger Märta
- Ja, alltid. Ända tills hon valde att lämna livet.
Barbro suckar.
- Hon valde inte, hon var sjuk. Rösterna sa åt henne
att hoppa från klippan.
- Tjugo år sen nu. påpekar Mari. Ska vi göra änglar
som förr?
- Viss skillnad på att vara tio och sjuttio, säger Barbro.
Vi kanske inte tar oss upp.
Kvinnorna lägger sig ner i snön bredvid varandra
på lagom avstånd så att de kan röra sig fritt.
Armarna gör vingar och benen fotsida kjolar.
- Härligt att vara änglamakerska, säger Barbro
- Vilket är något annat, säger Märta och reser
sig försiktigt.
Alla tre står och betraktar sina verk.
- Men det blev fyra änglar, utropar Mari. Vem
gjorde den fjärde?
- Det vete gudarna. Barbro skakar på huvudet.
- Pia kanske, föreslår Märta.
- Hon vill vara med och leka! säger Mari.