Goda underbara fiiina söta du. En bild uppenbarade sig och där stod du.
Du var klädd som en docka och snön var puffig och du var sådär lagom ruffiduffig, urgullig, bullig. Du åt en bulle du bakat.
Jag vet också hur du vakar dina likes. Lucky you! En lycklig fru. Ett lyckligt barn, en katt, en hund, en sak, en gård, en resa och ett smile, ett ones upon a time, ett kryddat rime. Men du, lilla du. Vad fin du är. En praktmänniska. Älskvärd liten sak. Håller reda på saker eller lagom tokidokig. På gränsen men ändå inte. Vad skönt du har det att kunna bättra på lite färg. Lite klick, dick, dick är allt som behövs - klappat och klart, vilken fart, effektivitet. Avundsjukan har du nu nästan fångat i din hand, hmm, känns såååå skönt i själen då? Men ändå; såååå generös, tänker på de fattiga också och utslagna människor! Annars får det va sa du. Någon måtta får de väl vara!!!! Daa klickeliklick ko ko. Det viktigaste av allt är väl ändå alla vänner. Den som inga vänner har han får faktiskt gå med på att känna extra mycket avundsjuka. Visst så är det fast det inte gäller just dig. Sen kan man tänka så här att jag skiter i om någon kritiserar; det finns en massa bra med vad jag gör och deet vet andra fast de inte vill medge. En fråga innan jag slutar: Kan jag plåta den här texten? Vet inte om du fattar att jag hela tiden försöker att se möjligheter.